I en annan blogg utmanade en tjej sina manliga vänner att läsa 10 böcker av kvinnliga författare på raken.Det lät så bra att jag hoppade på utmaningen, se hela diskussionen på: http://matalskaren.blogspot.com/Utmaningen: Vardagsfeminism, där får ni många bra tips. Dagens fångst blev Bodil Malmsten och hon i sin tur släpper igenom ett par rader av en av sina favoritförfattare, Jaroslav Seifert:Poesin bär vi med oss från början.Liksom kärleken,liksom hunger, liksom pesten, liksom krig.Ibland var mina verser pinsamtlöjliga.Men jag ber inte om ursäkt.Jag anser att sökandet efter vackra ordär bättreän att döda och slå ihjäl.visst är det vackert?

Förra året kände jag plötsligt en knöl på mitt ena bröst.Panik?Nej, men jag blev alldeles kall.Till saken hör att min mormor dog i cancer, min morbror.Min moster är sjuk.Telefonsamtalet till sjukvårdsupplysningen var nervöst men tack vare den underbara människa på andra änden blev jag något lugnad.Ett par lååånga dagar senare hade jag tid på kirurgen, för undersökning.En sköterska visade in mig till ett litet undersökningsrum där det inte dröjde länge förrän en lång och vänlig läkare från Danmark gjorde mig sällskap.Efter samtal och undersökning, bad han mig att lägga mig ner och ta ett djupt andetag.Han visar upp den största sprutan jag nånsin sett och säger att det förmodligen inte är något malignt, troligen bara en fettknuta...Just då var det de vackraste orden jag nånsin hört!Kalla mig en fettknuta och jag blir salig!Jag lovar, jag kände inte ett dugg när han stack in sprutan i knölen och vips! Han sög ut alltihop!Han visade mig en geléartad klump i sprutan och sa att de skulle skicka ett prov till labbet för säkerhets skull och hörde de inte av sig inom 14 dagar så var allt OK.De har fortfarande inte ringt...

4. Våga säga nej. 5. Ät en bit choklad varje dag.6. Kramas...mycket. Har du ingen att krama på, krama dig själv, det ser nog knasigt ut men vá fan...

På mitt arbete tar vi emot människor som av olika anledningar inte är ute i det "riktiga" (arbets)livet.För visst är det så att många definierar sig själva och andra genom vilket arbete man har?Jag vägrar konsekvent att spela med om någon lite lagom intresserat frågar: - och vad sysslar du med då?De sex orden tycker jag väldigt illa om.Jag brukar svara: - försöker vara en god människa, och du då?Väldigt få vill fortsätta prata, kanske lika bra. Våga vara någon även utan ett fast arbete, definiera dig genom de handlingar du gör, och se till att de goda uppväger de andra...

Kvasilivstips från Mamalex:1. Var snäll...2. ..men inte så att du blir dum3. Öppna alltid dörren åt andra, om du får chansen.Fånigt? Kanske, men det funkar.Fortsättning följer...

Jag är en fegbloggare.Har visserligen inte skrivit så många inlägg än men om man inte har nåt nyttigt eller underhållande att säga ska man kanske låta bli?Hur gräva i sitt inre och dela med sig?Borde man?Gör ni det?Eller är det ok att dela med sig av bullrecept och kvasilivstips via bloggen?Vi testar.

Har en riktig favoritserie numer, Scrubs!Tog ett tag men nu garvar jag var sekund, ett riktigt lyckopiller...Lite som när man lärde sig att uppskatta Svampbob Fyrkant.

Läste idag att om alla människor kramades ett par minuter per dag så skulle världfred uppstå på fläcken!Är inte det en härlig tanke?!Så sätt igång!Krama första bästa...Eller nej..Skit oxå, det funkar inte va?